Nu är det så länge sedan jag var ung själv, men i vårt lag hade vi inga problem. Vi hade en ganska hård tränare och ett rätt skönt snack. Men jag har en lillebrorsa som är några år yngre. Jag var ofta inne i deras omklädningsrum. Min farsa var tränare där. Man gick in där och bara vafan, snackade vi så här? Pappa sa att vi aldrig gjorde det…så fort han gick ut började alla snacka. Det var inte normalt. Så jag gick in och snackade med dem.

Lugna ned er, ta det lugnt med varandra. Hoppa inte på varandra så hårt. Tror ni vi gjorde så här? Då svarade alla att men alla gör väl så här? Nä, alla gör inte så. Lugna ner er. Ta hand om varandra. Respektera varandra och motståndarna. Inget skitsnack. Ha kul så klart, men vårda språket. Man kan ha kul på andra sätt. Man behöver inte ha fula ord hela tiden i var och varannan mening.

Det som gör Locker Room bra är att de föreläser för unga människor, inte människor i vår ålder. Om man inte har fattat sånt här när man är 25 eller 26 kommer man aldrig att förstå det. Men kan man göra något när de är tio, elva eller tolv, eller kanske ännu yngre, då sätter det sig i huvudet. Om alla börjar tala om det kan det påverka. De är ändå vår framtid.